Tråkiga nyheter=(
När ska allt bara flyta på igen? Igår var det verkligen en hemsk dag på stuteriet, men på något sätt så har vi nog en ängel som vakar över oss i alla fall.
Det är med tårar i ögonen som jag ska försöka berätta vad som hänt...
11.15 skulle jag bara plocka ihop lite inne i köket när jag ser att Gwylfah lägger sig ner i hagen, jag springer ut för att se om det är fölningsdags och mycket riktigt så är det något på gång. Mycket lycklig springer jag in och hämtar kameran och sätter mig på lagomt avstånd för att kolla utan att störa. Men lyckan varar inte jätte länge då jag ser en mule istället för frambenen..
Grips lite av panik och försöker få tag på "våran" veterinär för att få tips, (för jag visste att han var besiktningvet. på en tävling den här helgen), men det var upptaget hos han. Så jag ringer till jouren som typsikt nog var i Uddevalla den här helgen. Samtidigt försöker Per få tag på våran hovslagare som även har stuteri.
Om det inte var nog med det så skulle det komma en tjej och kolla på Pers morfars fjordsto kl. 11.30. När dom kom så hann jag knappt hälsa utan sa bara "hon håller på att föla och fölet ligger fel och jag måste få tag på veterinär". Hon hoppar ut och säger, "Min syster som är med är veterinär, men på smådjur" Vilka är oddsen? Hon hade aldrig varit med på fölning innan, men på kalvningar. Hon gick in och kände och försökte hitta frambenen, G var så snäll och duktig men försökte hela tiden få ut fölet medan vi fick trycka tillbaka huvudet på det och tyvärr så kände veterinären ganska snabbt att ena benet inte var helt normalt.. Tillslut efter mycket kämpande (från alla håll) så kom fölet ut.
Tyvärr så var två av benen riktigt missbildade och det skulle aldrigt ha gått att rätta till, så det var bara ta bort honom, en svart liten kille med en vacker genomgående bläs och fyra vita.. Livet är inte alltid rättvist, men det viktigaste är att Gwylfah mår bra, för jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om vi inte hade varit hemma och om inte fjordingspekulanterna hade kommit just när dom kom..
Det är med tårar i ögonen som jag ska försöka berätta vad som hänt...
11.15 skulle jag bara plocka ihop lite inne i köket när jag ser att Gwylfah lägger sig ner i hagen, jag springer ut för att se om det är fölningsdags och mycket riktigt så är det något på gång. Mycket lycklig springer jag in och hämtar kameran och sätter mig på lagomt avstånd för att kolla utan att störa. Men lyckan varar inte jätte länge då jag ser en mule istället för frambenen..
Grips lite av panik och försöker få tag på "våran" veterinär för att få tips, (för jag visste att han var besiktningvet. på en tävling den här helgen), men det var upptaget hos han. Så jag ringer till jouren som typsikt nog var i Uddevalla den här helgen. Samtidigt försöker Per få tag på våran hovslagare som även har stuteri.
Om det inte var nog med det så skulle det komma en tjej och kolla på Pers morfars fjordsto kl. 11.30. När dom kom så hann jag knappt hälsa utan sa bara "hon håller på att föla och fölet ligger fel och jag måste få tag på veterinär". Hon hoppar ut och säger, "Min syster som är med är veterinär, men på smådjur" Vilka är oddsen? Hon hade aldrig varit med på fölning innan, men på kalvningar. Hon gick in och kände och försökte hitta frambenen, G var så snäll och duktig men försökte hela tiden få ut fölet medan vi fick trycka tillbaka huvudet på det och tyvärr så kände veterinären ganska snabbt att ena benet inte var helt normalt.. Tillslut efter mycket kämpande (från alla håll) så kom fölet ut.
Tyvärr så var två av benen riktigt missbildade och det skulle aldrigt ha gått att rätta till, så det var bara ta bort honom, en svart liten kille med en vacker genomgående bläs och fyra vita.. Livet är inte alltid rättvist, men det viktigaste är att Gwylfah mår bra, för jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om vi inte hade varit hemma och om inte fjordingspekulanterna hade kommit just när dom kom..
Kommentarer
Postat av: Madde
Usch vad jag lider med dig. Det känns väldigt väldigt trist.
Men visst har ni en ängel som vakar över er. Det kunde ha gått riktigt tokigt.
Stor tröste kram
Madde och Fia
Postat av: Marie Larson
Så tråkigt! Det är fruktansvärt när fölen inte klarar sig. Du får försöka glädjas åt de friska och fina föl du fått innan. Jag tänker mycket på er. Tröstekramar!
Hur går det med Caracas?
Postat av: Christina Blomquist
Mitt i allt elände får man vara tacksam för att du var DÄR och ni kunde hjälpa ditt sto. Hoppas så att ni hämtat er och kan glädja er att Carracas är på bättringsvägen. Sköt om er och hoppas ni får en fortsatt bra sommar!!!! Kram Christina
Trackback
